Jubileumskalas för Joe Williams
"Att påstå att Monday Night Big Band är ett av Skandinaviens främsta storband är ingen överdrift"
Läs hela recensionen i bilagan.
Av Jan Olsson, Skånska Dagbladet 25 februari 2009
"Att påstå att Monday Night Big Band är ett av Skandinaviens främsta storband är ingen överdrift"
Läs hela recensionen i bilagan.
Av Jan Olsson, Skånska Dagbladet 25 februari 2009
Från i princip första tonen i Billie ́s Bounce till den sista i Evil Man visade MNBB hur ett riktigt storband kan låta när det är som bäst. Sverige vimlar ju numera av mer än kompetenta stora band och bara i vår del av landet är dom väl ett halvt dussin. Jag kan inte påstå att jag är mannen att rangordna alla dessa men baserat på denna 20-årsjubileumskonsert vill jag ändå påstå att MNBB måste höra till gräddan av stora orkestrar i Sverige.
Trumpetaren Mårten Lundgren ledde denna kväll sina mannar i en genomtänkt och genommusikalisk två-sets jazzkonsert där det mesta stämde ( möjligen med undantag av pubens piano som jag ett tag tyckte svajade betänkligt ).
Temat för kvällen var Joe Williams och det numera klassiska albumet Presenting Joe Williams & Thad Jones/Mel Lewis ur vilket man valt att spela merparten. Alltså vi fick vi i första set höra Toussaint ́s Get Out Of My Life Woman, How Sweet It Is, Hallelujah I Love Her So och några till med trumpetaren Niklas Fredin i rollen som Joe Williams. Trevligt med en duktig manlig sångare förresten, tjejerna har ju nästan helt tagit över sångmikrofonerna numera.
Mårten Lundgrens lättsamma mellansnack uppdaterade oss också en hel del om Williams lätt turbulenta liv. Hur många minns tex Joe Williams i rollen som grandpa Al i 80-talets populära sitcom Cosby?
Efter en föredömligt kort paus fick vi så ”valsen” Pretty Blue Eyes, Thad Joneslåten Quietude med välformulerat trombonesolo av Ola Åkerman och fint pianosolo av Magnus Hjorth.
Mårten Lundgren plockade sen fram flygelhornet och bjöd på en stunds vacker Gil Evans musik i My Ship och Miles Ahead varefter det var dags för Niklas att åter ikläda sig Joe Williamskostymen i Smack Dab In The Middle, It Don ́t Mean A Thing, Curtis Mayfield ́s Woman ́s Got Soul och häftiga avslutningsnumret Evil Man.
Om jag nu inte nämnt allt från denna fina drygt två timmar långa konsert så beror det inte på att det saknas mer att säga. Så är det inte, här har solades bitvis väldigt bra och bandet som helhet visade upp ett strålande, kraftfullt och Thad Jones/Mel Lewis inspirerat ensemblespel. Allt under trivsamma former. Vad kan man mer begära?
Mattsons är Monday Night Big Bands fasta tillhåll så gör ett besök på en lämplig måndag nära dig!
Av Stig Linderoth, Orkesterjournalen februari 2009
Kommunens fjärdeklassare bjöds på onsdagen på en häftig konsert i Röda salongen. Plats på scen var Monday Night Big Band och rytmikstudenter från Musikhögskolan i Malmö.
Det bjöds på musik från 1930-talet och fram till nutid. Från traditionell storbandsmusik till senaste schlagern. De gav också exempel på hur gammal musik kunde göras modern. Den unga publiken hängde med i alla upptågen från scenen, som att röra sig till musik och härma olika ljud.
Orkesterns alla instrument fick presentera sig och visa att trots att det är samma instrument så låter alla inte likadant. Världens starkaste basist trixade med ståbasen och trummisen utförde häftiga solon. Trumpetarna ställde upp i en duell ivrigt påhejad av var sin hejarklack på scen och givetvis från eleverna i bänkraderna.
Bandet gav också prov på att modern popmusik kan spelas av ett storband, utan elektroniska instrument, när de drog Lady Gagas hit Poker Face. Den unga publiken kände igen den modernare musiken och var säkra på sin sak, trots att orkesterledaren försökte lura dem när det gällde musiken till Star wars-filmerna.
Att musik är något som påverkar alla sinnen fick eleverna uppleva under den knappa timmens konsert. Som avslutades med Erik Saades schlagerlåt Manboy, med en slutdusch med vatten ur blomsprutor.
Av Eva Ericsson, Norra Skåne 27 OKTOBER 2010